Även denna helgen har gått i rivningens tecken. Fredag var vi såklart lediga från husarbete, men på midsommardagens morgon var vi en av ganska få bilar ute på vägarna på väg till Mossebo.

Pappa hade även hunnit med lite arbete i veckan och skyfflat ut nästan all betong och makadam från gamla torkrummet.

I lördags körde Magnus och hans pappa, idag var det Magnus, jag och min pappa. De här dagarna har vi hunnit med att få ner väggarna i både gamla tv-rummet och gamla matsalen, samt tagit upp golvet i gamla tv-rummet. Även väggarna i gamla matsalen bestod av stockar, även om ena innerväggen bara verkade vara av gammalt plank.

(Klicka för större)

En spännande upptäckt var att dåtidens spackel tydligen bestod av stickor som man egentligen använde till sticketak. Det verkar som man har spikat upp lite sådana stickor för att jämna ut ojämnheter på väggen. Det ser nästan ut som ett konstverk.

Spik kan inte ha varit en bristvara förr, och inte särskilt dyrt heller, för allt är spikat med väldigt många (och långa) spik. Det gör att väggskivorna sitter fast rejält ordentligt och känns ibland tämligen hopplöst att få loss. Hittills har vi inte kommit på något bättre sätt än med kofot. Man kan ju alltid hoppas på att det inte är så mycket mer tretex på väggarna. (Som om det kommer hända…)

Golvet i dessa två rum är slipat av tidigare hyresgäster, och ser därför modernare ut. Planken är också smalare än i övriga rum. Jag trodde att det var nyare golv, men Magnus är inte så säker på det. Kanske skulle det kunna vara så att de har lagt in ett smalare golv för att det skulle vara ett finare golv, om man nu tänker att det varit ”finrum” även förr. Under golvet i gamla tv-rummet var det även annan isolering. Inte jord, mossa och torv, utan helt vanligt sågspån. Torrt som krut var det när Magnus och Ulf skyfflade upp det.

En hel del sågspån att skyffla upp.

Det verkar ha varit några renoveringar under tidens gång, man kan se tydliga spår av var fönster och dörrar suttit innan. Det finns också många lager tapet, där de nästan bara blir snyggare och snyggare ju längre bak man kommer. Tyvärr kan man inte se några stora bitar, det är mest småbitar som syns.

Tapetmönster från svunna tider. 

Förr så isolerade man tydligen med tjärat lin, något vi hittade i väggarna på sina ställen. När all den hemska tretexen försvann kunde man känna den goda tjärlukten!

Härlig doft av tjära!

En hel har det blivit att bära, särskilt tretexen som blir i så pyttesmå bitar. Får man loss större bitar än 15×15 cm jublar man. Vi misstänker att även innertaken är i någon form av tretex, jag fasar lite för när det ska ner, även om jag verkligen inte bidragit särskilt mycket till att få ner väggarna.

Skräphögen växer. Undrar om vi klarar oss med en container?

I söndags när vi kom möttes vi av en dimma värre än Lützen. Dimman var betongdamm. Pappa hade frågat en granne om han trodde att deras stenborr skulle klara av betonggolvet. Grannen åkte och hämtade traktor, aggregat och borr så satte de igång att borra hål och spetta för glatta livet. När det värsta dammet lagt sig och maskinen tystnat kunde de konstatera att jo, det fungerade ju, till och med bättre än förväntat.

”Vi skulle bara prova, och det verkar ju fungera bra”. 

Vad bra med snälla grannar, tack Urban för hjälpen!

Magnus och pappa fortsatte att med hjälp av järnspett hacka sönder och bända upp bitar av golvet. Jag försökte jag också, men det är uppenbart att jag behöver mer armstyrka för att bli effektiv. Effektiv däremot var Magnus vars ljusgrå tröja efter bara en liten stund var mörkgrå av svett.

Betong en masse

Pappa hämtade fyrhjulingen och via fönstret lyfte vi ut betongklumparna och lastade på släpet. Ett par tre lass fick vi ihop innan vi tröttnade. Lite är kvar, men det tar vi en annan dag.

Rester. Eller kanske inte så lite, men i alla fall bara små bitar. 

Magnus gav sig också på väggarna i gamla tv-rummet. Under tapeten visade det sig vara ett nytt material, nämligen tretex. Det materialet har jag avsky till sedan vi tapetserade om i vårt nuvarande hus. Dock lättare att bära än masoniten eftersom det är mer att greppa i men det blir mest småbitar när man river ner det.

Bakom tretex-skivorna fanns det timmervägg. En gedigen tjock timmervägg.

Dörren mellan köket och tv-rummet verkar ha varit flyttad en gång i tiden. 

På baksidan av en av skivorna hittade vi en text med Mossebolund. Pappa trodde att det var för att skivorna var köpta på sågverket. 

Fågelungarna var för övrigt borta…

Rivningsjobbet fortsätter. Idag möttes vi av en gigantisk container på uppfarten. Ett alternativ om vi tröttnar på bygget är ju att lägga en pressening över den så kan vi nog flytta in där. Pappa den ängeln hade redan varit igång och fyllt den med allt rivningsmaterial från tidigare helger, allt väldigt fint staplat.

Idag hade vi hjälp av båda våra fäder, så idag hände det lite mer. Som vanligt bar jag mest medan Magnus och papporna fortsatte att riva i badrum/tvättrum/hydroforrum. Tre små rum med mycket mellanväggar och tunga vattentankar och mycket rör som skall bort. Med tanke på att vi rivit upp golvet ända ner till bjälklaget på båda sidor om dessa rum var det ju lite svårare att få ut allt än vad en hade önskat. Vi gav oss också på plastmattorna men de satt som berget i betongplattan. Vi var tre stycken som försökte få bort mattorna, men till slut tog vi bort bara det som gick lätt och lät resten vara. Eller lätt och lätt var det ju inte, men det gick i alla fall att ta bort. Det var ett sjudundrans klister de måste haft då, det var fortfarande lite klibbigt på sina ställen och luktade nästan lite ättika.

Vi har dessutom tagit ner det fina väggskåpet. Det tänker vi spara och försöka få plats med någonstans. Det är ett sådant där 50-talsskåp med sneda skjutdörrar och luckor med läckra beslag upptill. Det satt minst sagt ordentligt i väggen, men till slut fick vi alla fall ner det.

Hela affärslokalen är nu åter ett rum. Eller rum och rum är väl synd och kalla det än kanske. 

Bakom masoniten på väggen mellan den gamla affären och köket fanns mer grön pärlspont. Men inte grönt hela vägen ner till golvet, där var det brunt. Pappa sade att det stått en köpmannadisk där. Man undrar just vart den tog vägen? Den hade varit fin att ha! Men den ligger väl i någon mosse nånstans kan jag tro. Man undrar just hur mycket som ligger slängt i de svenska skogarna och mossarna. Tänk om tusen år, vad arkeologerna skall undra varför folk verkade bosätta sig i mossmarker.

När man inte iddes måla bakom disken.

I ett ventilationsrör hittade vi ett fågelbo med två små fågelungar. Vi flyttade fågelbot till utsidan, precis under där pappa har sett en fågel flyga in. Hoppas att nu att mamman hittar sina små ungar, men chansen är väl dessvärre ganska liten.

Dunboll

Skrothögen. Betydligt färre bräder än förra veckan då de nu ligger i containern, men mer annat skrot som vi inte får slänga i containern utan får köra till tippen själva. 

Och fönstret som inte ville öppnas då? Jo, i affärslokalen sitter ett stort fönster som först verkade helt orubbligt, men efter mycket möda och stort besvär lyckades fäderna få upp det, så nu har vi en plan för hur vi skall få ut betongen när vi väl får upp den från golvet.

Idag började jag och pappa med att bära ut golvbräderna från torkrummet som Magnus bröt upp igår. Under tiden tog Magnus itu med att tömma badrummet och riva ner väggen mellan torkrum/mellanrum/badrum. Bakom masoniten mellan torkrum och badrum satt ett gammalt golv på väggen. Vi kom på att det måste varit gamla golvet de tog upp och återanvände när de gjöt cementplatta i samband med att de byggde badrummet.

Golv på vägg

Jag har burit och burit väggbräder och masonit. Även om masonit inte är så tungt är det tunt och otympligt att bära. Masonit måste ha varit ett billigt material på 70-talet, då varenda vägg verkar vara klädd med det.

Skräphögarna i magasinet och utanför har nu ökat rejält, pappa har fixat en container som nog kommer nästa vecka så till helgen kan vi flytta skräpet en gång till :). Nåja, det är ju något jag är bra på i alla fall att bära.

Skräphög #1 och Sparahög

Pappa berättade att snickaren, Hugo i Hinkelsbo, tog 5 kr/timme när han byggde torkrummet och badrummet.

När vi skulle tömma tanken till hydroforen så upptäckte vi att avloppet från golvbrunnen var tätt, snabbt fick vi hämta en balja och försöka få i allt vatten däri.

Mycket mer vatten än vi trodde.

Såhär ser det ut när vi lämnade idag. Luftigt och fint! Och mer pärlspontsvägg!

Magnus körde på i det gamla tornrummet igår, så nu är hela golvet uppe där också. Därunder var ingen isolering som i kontoret, kanske var det därför det var ett modernare plankgolv lagt ovanpå, för att minska kylan och draget något. 

I matkällaren har det tydligen varit ett fönster. 

Idag körde jag lite vilodag medan Magnus och pappa slet på med affärslokalen.

Jag började lite smått, men kände mig stel och öm i kroppen från tidigare dagar och sömnbrist, och är väl inte helt återställd efter lilla As ankomst än, så jag hängde mestadels med kidsen och mamma istället. Det är så frustrerande att vilja mer än vad kroppen klarar av. Jag har för lite styrka, dålig kunskap, fel teknik och för dåligt tålamod. Och så är jag för kort också, alltid någon centimeter som saknas. Jag hoppas jag kan bidra på andra sätt. Bära skräp är jag rätt bra på, bara det inte är för tungt skräp. Blogga, facebooka och instagramma kan jag ju också för den delen 🙂

Masoniten på väggarna åkte ner och därunder fanns det ännu mer grön pärlspontspanel. Det verkar som att hela affärsdelen gick i grönt.

De började även riva upp golvet som såg ut att bestå av mestadels ”moderna” plankor. Och mycket riktigt, därunder fanns det ett gammalt plankgolv. Nu återstår att se vad som finns därunder.

Här har det tydligen suttit en dörr. 

Pappa berättade att han nu mindes att han målat den bruna och gula väggen samma dag som min kusin Jessica föddes. Alltså den 17 juli 1975. Det blir extra roligt att renovera ett hus när man har någon som minns och kan husets historia, t.ex. visade han också att kaffekvarnen i affären stått i hörnet (och då blev det logiskt att priserna för te- och kaffesilar var skrivet på väggen just bredvid). Det finns också ett gammalt ostskåp som finns kvar som har komihåg var det stått.

Det känns väldigt roligt, och inte minst skönt, att ha pappa nära till hands då han kan mycket om huset, vet var diverse ledningar har gått och hur det har sett ut innan och minns massa roliga detaljer.

En annan stor fördel med att renovera ett hus jämte sina föräldrar är ju att tillgången på t.ex. verktyg är större. Det finns redan det mesta man inte tänker på att man behöver, bara att gå till någon av alla förråden. 🙂

För övrigt så pendlar tankarna just nu mellan att jag är väldigt pepp på det och att jag undrar vad vi gett oss in i.