Idag körde jag lite vilodag medan Magnus och pappa slet på med affärslokalen.

Jag började lite smått, men kände mig stel och öm i kroppen från tidigare dagar och sömnbrist, och är väl inte helt återställd efter lilla As ankomst än, så jag hängde mestadels med kidsen och mamma istället. Det är så frustrerande att vilja mer än vad kroppen klarar av. Jag har för lite styrka, dålig kunskap, fel teknik och för dåligt tålamod. Och så är jag för kort också, alltid någon centimeter som saknas. Jag hoppas jag kan bidra på andra sätt. Bära skräp är jag rätt bra på, bara det inte är för tungt skräp. Blogga, facebooka och instagramma kan jag ju också för den delen 🙂

Masoniten på väggarna åkte ner och därunder fanns det ännu mer grön pärlspontspanel. Det verkar som att hela affärsdelen gick i grönt.

IMG_5512

De började även riva upp golvet som såg ut att bestå av mestadels ”moderna” plankor. Och mycket riktigt, därunder fanns det ett gammalt plankgolv. Nu återstår att se vad som finns därunder.

IMG_5519.JPG

Här har det tydligen suttit en dörr. 

Pappa berättade att han nu mindes att han målat den bruna och gula väggen samma dag som min kusin Jessica föddes. Alltså den 17 juli 1975. Det blir extra roligt att renovera ett hus när man har någon som minns och kan husets historia, t.ex. visade han också att kaffekvarnen i affären stått i hörnet (och då blev det logiskt att priserna för te- och kaffesilar var skrivet på väggen just bredvid). Det finns också ett gammalt ostskåp som finns kvar som har komihåg var det stått.

Det känns väldigt roligt, och inte minst skönt, att ha pappa nära till hands då han kan mycket om huset, vet var diverse ledningar har gått och hur det har sett ut innan och minns massa roliga detaljer.

En annan stor fördel med att renovera ett hus jämte sina föräldrar är ju att tillgången på t.ex. verktyg är större. Det finns redan det mesta man inte tänker på att man behöver, bara att gå till någon av alla förråden. 🙂

För övrigt så pendlar tankarna just nu mellan att jag är väldigt pepp på det och att jag undrar vad vi gett oss in i.