I söndags när vi kom möttes vi av en dimma värre än Lützen. Dimman var betongdamm. Pappa hade frågat en granne om han trodde att deras stenborr skulle klara av betonggolvet. Grannen åkte och hämtade traktor, aggregat och borr så satte de igång att borra hål och spetta för glatta livet. När det värsta dammet lagt sig och maskinen tystnat kunde de konstatera att jo, det fungerade ju, till och med bättre än förväntat.
”Vi skulle bara prova, och det verkar ju fungera bra”.
Vad bra med snälla grannar, tack Urban för hjälpen!
Magnus och pappa fortsatte att med hjälp av järnspett hacka sönder och bända upp bitar av golvet. Jag försökte jag också, men det är uppenbart att jag behöver mer armstyrka för att bli effektiv. Effektiv däremot var Magnus vars ljusgrå tröja efter bara en liten stund var mörkgrå av svett.
Betong en masse
Pappa hämtade fyrhjulingen och via fönstret lyfte vi ut betongklumparna och lastade på släpet. Ett par tre lass fick vi ihop innan vi tröttnade. Lite är kvar, men det tar vi en annan dag.
Rester. Eller kanske inte så lite, men i alla fall bara små bitar.
Magnus gav sig också på väggarna i gamla tv-rummet. Under tapeten visade det sig vara ett nytt material, nämligen tretex. Det materialet har jag avsky till sedan vi tapetserade om i vårt nuvarande hus. Dock lättare att bära än masoniten eftersom det är mer att greppa i men det blir mest småbitar när man river ner det.
Bakom tretex-skivorna fanns det timmervägg. En gedigen tjock timmervägg.
Dörren mellan köket och tv-rummet verkar ha varit flyttad en gång i tiden.
På baksidan av en av skivorna hittade vi en text med Mossebolund. Pappa trodde att det var för att skivorna var köpta på sågverket.
Fågelungarna var för övrigt borta…
Kommentera