Då har vi gjort ännu en helg i Mossebo, och nu börjar vi se ljuset i rivningstunneln. En hel del är kvar, men väldigt väldigt mycket är avklarat.

Medan Magnus tog det sista på golvet i den stora kattvinden tog sig pappa an panelen på verandan som satt kvar.  Pappa hade tidigare i veckan även burit sten, rivit tak och väggar   i hallen uppe, skottat sågspån från kattvindarna och burit skräp och städat undan. En dag när jag pratade med mamma i telefon skötte hon elden, så de har även eldat upp en del tapeter.

Jag fick äran att försöka ta mig an de platsbyggda garderoberna i hallen uppe för att försöka se om det kanske var så att lilla sovrummet uppe kanske kunde bli större. Två garderober på var sida om en liten hallgång och en dörr rakt fram. Var börjar man? För några månader sedan jag ingen aning alls, och knappt nu heller. Men jag har insett att lättast är att börja med någon list, runt fönster eller dörr., eller golv- och taklister Då ser en vart det senast är lättast att fortsätta. Listerna klarade jag av, och även masonitskivorna. Därunder fanns det plank, men då tog Magnus över. Och tur var väl det, planken var mer timmer, ungefär fem centimeter tjocka. Lite överdimensionerat kan en tycka. Men, när de väl var nere öppnade det lilla rummet upp sig och blev faktiskt riktigt stort. Så skönt! Nu kan även lilla A få ett helt ok stort sovrum.

Konstigt kan en ju tycka, att göra ett rum mindre. Garderoberna ser inte ut att ha varit maximalt utnyttjade heller, så jag tror inte det var för att få mer garderob det gjordes. Och varför var planken till garderoberna så grova när det bara skulle vara en innervägg? Pappa, som kom ihåg att det suttit en skjutdörr där innan istället för den nuvarande dörren, tror att det snarare var för att det skulle bli mindre yta att värma upp. Och det kan ju säkert stämma, den stora ovanvåningen är nog inte helt lättuppvärmd. Och antagligen tog de bara det virke de hade liggande, vilket råkade vara två tum tjocka bräder. Ett tecken på det är att vi på en av bräderna hittade en mängd märkliga märken. Först trodde jag att det varit något insekt och gjort hål, men sedan ser en att det är mekaniskt gjorda gropar och märken.

Magnus avslutade lördagen med att dra upp heltäckningsmattan i hallen däruppe. Under den fanns en matta till, av lite oklart ursprung. Under en tjock masonitskiva, ca 5 millimeter, och sedan kom plankgolvet fram. Antagligen har de lagt så tjocka masonitskivor för att plankgolvet varit för ojämt när de skulle lägga nytt golv.

I söndags när vi kom var pappa i princip färdig med sitt arbetspass med sågspånsskottning på kattvinden. Jag undrar just hur många säckar sågspån han kört iväg?

Magnus började med golvet i lillarummet uppe och hann färdigt med det innan vi åkte hem. Mot slutet av dagen tänkte jag att jag skulle hjälpa honom med det och slå ut lite spikar i planken. Men efter två plank hade jag redan tröttnat och fått hammaraxel så jag gav upp och tog mig en välförtjänst bastu istället. Åh, en bastu tror jag bestämt att vi måste ha någon gång i framtiden.

En rak spik är bara en rak spik, men en böjd spik kan bli ett konstverk. 

Jag har också rivit ner lite tapet i hallen och kontoret nere. I kontoret satt tapeten på någon form av juteväv, så där gick det ganska lätt. Bakom där hittade jag små kryp som jag tror är silverfiskar medan Magnus tror det är strimmig trägnagare. Jag vet inte vilket som är minst dåligt av det… Vi får forska lite och se vad det kan vara. Men en snabb googling verkar ge mig rätt.

Och hur var det nu med den där tjocka plankan? Var det någon strimmig trägnagare eller något annat djur som varit på besök och gjort hål? Nä. Och som vanligt har pappa svar på gåtan. Efter att ha klurat några sekunder kom han på att det nog var en återanvänd ”broplanka” som min farfar haft och lagt över något dike så hästen kunde gå över på vintern. Märkena är då från hästens broddar. Återbruk när det är som bäst!