Bollebo

Vår husdröm. Från förfallet hus till fantastiskt hem.

Slaget vid Bollebo

I helgen var det två långa dagar i Mossebo. Vanligtvis brukar vi vara på plats kring tiosnåret och kanske åka hem vid fyra, men båda dagarna var vi på plats redan klockan nio och åkte hem strax innan sex.

På agendan stod dränering. En grävmaskin kom i fredags och tre högar med makadam och grus hade också anlänt. Likaså en hel massa rör och flera kartonger med rörböjar (heter det så?). Hur många böjar kan det behövas tänker en….

Magnus bror Markus kom och hjälpte oss ratta grävmaskinen. Efter lite inledande tankningsproblem verkade det sedan flyta på bra, och de hann med att gräva sig runt hela huset på lördagen. Lite hade pappa tjuvstartat och grävt för hand, precis vid telefonledningsskåpet.

Där avloppet gick in (ut?) saknades det en jättestor sten i stenfoten. Gästingången på nedre botten tänkte vi först, men det såg lite riskabelt ut, så i söndags fick de leta runt i högarna med uppgrävda massor efter något som kunde passa. Jag tror de hittade och kunde pussla ihop det. Kanske inte lika bra som originalet, men så mycket bättre än ett stort hål.

I lördags var även Magnus föräldrar och några av barnens kusiner och hälsade på. De växande jordhögarna var roliga att leka i, och för treårige pojken var grävmaskinen ganska fascinerande, särskilt som han fick provköra den. Jag försökte tjata på stora A att också prova, tänkte det kunde vara roligt att kunna säga när hon blir stor att hon var med och grävde, men se inte då. Hon verkade inte ett dugg intresserad. Och så finns det en del som säger att det inte är någon skillnad på flickor och pojkar…

Något som däremot var spännande enligt en femåring var att göra geggamojja i jordhögarna och vattenpölarna. På lördagen hade vi uppehåll, men på söndagen regnade det hela dagen. Stora A stortrivdes när jag väl fick ut henne i regnet, och regnkläderna kan bäst beskrivas som orena. (Lilla A tyckte för övrigt att regn och blås kan kvitta, det blir så mörkt och otrevligt i vagnen med ett regnskydd på.)

På lördagen gjorde de provisoriska avledningar från stuprören, om det skulle börja regna. Och det var ju tur. För som sagt var det ihållande nederbörd precis hela dagen i söndags. Det som en gång var gräsmatta är nu mer en leråker och små sjöar av jord och vatten. Innan de avslutade i lördags eftermiddag sade vi att det ser ut som ett bombnedslag, men i söndags korrigerade sig Markus till att NU ser det ut som ett bombnedslag. (Kanske kunde vi lika gärna ha tagit hit Magnus andra bror som jobbar med bergsprängning och köpt lite dynamit? )

I söndags började de alltså att fylla igen dikena med makadam och lägga ner rör för dränering och dagvatten. Ett svart för dränering och ett orange för dagvatten. När de bara precis börjat kommer Magnus in och vill ha diskmedel. Tydligen skall en ha någon form av smörja till rördelarna när de sätts ihop, men det var ingen som tänkt på att köpa det. Det skall dock gå lika bra med diskmedel, så mammas Yes fick göra ett gästspel. Rena rör framöver! (Hoppas de kommer ihåg rätt typ av smörja tills när vattnet skall dras in!)

De hann faktiskt runt hela huset med att lägga ner rören, det är ju en del böjar runt verandorna som tar lite tid att fixa. De grävde också in avloppet gaveln ner mot Skillerås, i alla fall en bit, så skall de fortsätta med resten senare.

Detta var det första som är i uppbyggnadsfasen. Innan har det bara varit rivning och förstöra. Och även om det kanske mest ser förstört ut än så länge så är ju detta faktiskt något som skall göra att huset mår bättre. Det är skönt att vara på rätt väg och på väg ut ur rivningsträsket och in i arbetet att bygga upp och så småningom se fram mot att flytta in (även om det är lite rivning kvar). Än är det såklart mycket tungt osynligt arbete innan en kan börja tala om ett beboeligt hus.

Även nästa helg blir det gräveri, då skall de fortsätta med att gräva stenkistor, nu har de ju bara lagt ner rören runt huset, vattnet måste ju ta vägen nånstans också.

Något som också hände i lördags var att vedspisen flyttade ut ur köket. Tyvärr missade jag halva spektaklet, men jag tror de pallade upp massa stockar från jordgolvet för att komma i rätt höjd, lyfte ut den på järnrör och sedan rullade ut den på stockar. Nu när den står på verandan kan ju en ju ta hjälp av någon form av maskin för vidare transport. Med både en gammal diskbänk, en elspis och vedspis tyckte Magnus att vi hade ett fullutrustat utekök på verandan. Magnus tog även ner plasttaket och räcket från verandan i helgen.

En fuktig dag

Igår var det en fuktig dag, på mer än ett sätt. Utöver väldigt fuktig luft utomhus har vi även diskuterat fukt i grunden. Vi hade en ”fläkt-/fuktgubbe” på besök. Vi (eller återigen mest Magnus) har funderat på det här med fukt i grunden och om det kanske inte vore bäst att ha en avfuktare i grunden för säkerhets skull. Och det låter ju mycket klokt. Det är ju inte så att en längtar efter att bryta upp golven inom de närmsta hundra åren igen!

Under året som gått så har Magnus läst en hel om gamla hus och allt som hör till det och hittat en firma i Småland som verkar duktiga på det här med fukt och sanering av det. I alla fall så var han på plats igår för att kika hur det såg ut, och han tyckte väl också att det var en bra idé med avfuktningssystem. Det blir, som jag förstått det, rör som går i grunden, ovanpå plasten men under blindbotten till en avfuktare i matkällaren som skickar ut fukten. Han rekommenderade också att ha markisolering (tänk många långa och stora liggunderlag) för att få ännu lite bättre effekt.

Nu återstår att avgöra om syllarna skall lagas innan eller efter vi plastar botten. Snickaren tyckte nog att de kunde göra det efter medan fuktkillen nog tyckte det skulle göras innan. Det som skall göras näst är alltså att laga syllar, lägga markisolering, plasta grunden, fylla ut med makadam. Samt täta stenfoten. För skall en ha ett avfuktningssystem måste grunden vara helt tät.

Han nämnde också att en egentligen inte skall öppna upp golven så som vi gjort och låta det vara öppet så länge som vi har haft det eftersom det flyger omkring mögelsporer från marken i huset då. Han sade att det var tur att virket var så gammalt och av god kvalitet, annars hade det börjat mögla på timret efter bara någon vecka. Då blir en ju lite orolig. Mögel är ju inget en vill ha i huset. Och en ser ju inte sporerna, så det känns som att om det skulle börja växa så är det redan försent. Och vad gör en åt det? Men nu är det ju som det är, bara att hoppas att vi inte förstört något.

I köket står den gamla vedspisen kvar också. Den är ett litet aber. Hur flyttar en typ 100-200 kg ner en halvmeter, sedan bort fyra fem meter, sedan upp en halvmeter igen? Det är ju inte så att en lyfter den under ena armen direkt. Särskilt inte med två halvkassa ryggar (min är ju allmänt svag och känslig, och Magnus har fortfarande känningar efter en full säck sågspån för någon månad sedan.) Vi har sagt åt pappa att inte röra den, men han hade såklart varit där och pillat lite grann. Än stod den kvar på sin plats i alla fall. Mamma, säg åt honom att inte röra den! 🙂

Magnus har också beställt grus och makadam inför helgens grävarbete, till och med lokalt från Tranemo.

För övrigt så har vi lyckats slarva bort en uppsättning ritningar. Hur kan en rulle med A0-papper gå upp i rök? De är ju för tusan längre än lilla A. (Jag undrar om Magnus verkligen skrev ut så många exemplar som han tror…) Kanske är det hustomtar som är i farten och gömmer saker för oss?

En som inte vill arbeta

I helgen blev det återigen lite arbete, bara för Magnus dock, och pappa. Grävandet får vänta lite då det inte fanns någon maskin att tillgå. Att inte jag var med och arbetade beror på att Lilla A nu har äntrat separationsångestfasen och inte är helt bekväm med att mamman är utom synhåll någon längre stund än ungefär två sekunder när han inte har konstant annan underhållning, och knappt ens då, så jag blev inringd redan när jag skulle byta om till arbetskläder. Då var stackarn illröd, hes av skrik och hade stora tårar på kinderna och stora A och mormodern var nog rätt matta i öronen…

I alla fall så städade Magnus en del. Det var tur att jag visste att han skulle dammsuga på väggarna och golven där sågspånet fallit ner, annars hade jag nog i ärlighetens namn inte sett så mycket. Det är ju inte direkt så en ser att det är nystädat… Men en hel del städade han tydligen undan, tack o lov igen för den gigantiska dammsugaren. Ett lass på fyrhjulingen blev det på några timmar. Nu gäller att få så rent som möjligt från organiskt material innan det skall på plast.

Magnus hade även varit och köpt kalkbruk (hydronågonting sådant) som vi skall täta stengrunden med.

Sedan har vi även fått tele och fiber utsatt så vi vet var de ledningarna går. Enligt kartan vi fick från Skanova först gick telefonledningen genom garaget, riktigt så var det ju inte i verkligheten… Och jag har också lärt mig att ärenden om utsättning tydligen bara är aktiva i en månad. Jag bara undrar lite hur de tänker där, hur mycket kan en nedgrävd ledning flytta sig på 30 dagar? Men nu har vi i alla fall alla ledningar under kontroll så nu kan vi börja gräva för dränering och dagvatten. Till helgen kommer Magnus bror och sätter igång så smått.

Och ytterligare ett lik funnet! Mitt på köks-”golvet” denna gång. Bollebos andra namn blir väl snart Muskyrkogården.

Han har ett grävande arbete

I söndags knôdde vi ihop oss i bilen och fick med Magnus bror till Bollebo. (Att sitta mellan två barnstolar gick bra, men gav inte så värst mycket rörelsemån. Men kidsen var glada för lite mammasällskap tror jag.)

Markus är ju grävmaskinist och skall hjälpa oss med de grävjobb som behöver göras. Och det är ju en del, Dränering, massa ledningar, avlopp med mera.  Idag visade Magnus ritningarna och tomten.

De kom fram till att det nog behöver göras i etapper och att vi skall försöka komma igång ganska snart och börja med att gräva för dränering kring huset och dagvatten.

Idag var det en frisk höstdag, milt sagt, och jag kunde konstatera att jo, det blåser precis lika mycket som mamma brukar klaga över. Det gjorde det såklart när jag var liten också, men det är tydligen inget en märker som barn.  Och asparna prasslade lika mycket som jag misstänkte. Konstigt det där, varför måste de vackra träden rassla så mycket?

Om en fastknuten murstock och ännu ett oväntat fynd

När vi åkte till Bollebo i går förmiddag var det med planer på att knacka ner murbruk, sten och tegel kring de två eldstäderna som skall göras om. Men när vi kom fram var de redan borta. Kära pappa hade redan varit i farten under veckan. (Tur han är pensionär, den där pappan!) Både i vardagsrummet nere och sovrummet uppe var det nu inget kvar av de gamla spisarna. Tegelstenarna var dessutom snyggt staplade i ett hörn i magasinet.

Nu såg en också att den vackra murstocken går in i vårt blivande sovrum. En liten bit ut, kanske decimeter max ut i rummet, med en halvmeter eller så i bredd och läckert svängd.

Istället för eldstäderna tog vi itu med golvet i sovrummet. Medan Magnus bröt upp de sista bräderna skyfflade jag sågspån och tog upp pappen i botten. I flera av rummen har de använt gamla tapeter för att täta så att inte sågspånet rinner ner till undervåningen.

På eftermiddagen gick dammsugaren varm när vi skulle få upp det sista. Det är skönt ändå att pappa har en stor dammsugare, annars hade vi nog aldrig blivit klara. Tyvärr sätter den igen ganska lätt eftersom det inte bara är sågspån utan även lite hyvelspån och små träbitar, så en får ofta rensa slangen.

Vi har ju hittat många saker i golven. Igår hittade jag ytterligare något märkligt, (utöver ytterligare ett musbo), någon form av hantverk/dekoration. På gammal tapet har någon klistrat fast löv och nötter eller något liknande och lackat(?) ovanpå. Det ser även ut som sågspån eller smulad kork som bakgrund, och runt om har någon limmat grankottsfjäll. En kan ju inte låta bli att undra vad det är, hur gammalt det är och var det har suttit?

Läcker dekoration (klicka för större)

När spisen försvann syntes också något märkligt, en järnstång som gick ut från murstocken och ner i golvet, som om det vore förankrat däri på något vis. Riktigt snyggt där de ”knutit” ihop stången från murstocken med stången från golvet. (Naturligtvis glömde jag fota den.)

I lördags hade vi också besök av snickaren och den tilltänkte rörmokaren. Magnus gick igenom våra planer för vatten, värme och avlopp för att stämma av så att vi inte har planerat något alldeles tokigt. På det stora hela verkade det som att vi (som vanligt mest Magnus) tänkt rätt, och våra planer skulle vara genomförbara.

För övrigt börjar det bli ganska kallt inne i huset nu. När solen skiner och det inte blåser är det nog varmare ute än inne. Det var uppfriskande att byta om till arbetskläderna som hängt där sen senast….

Kall utsikt från ”omklädningsrummet”.

Mamma, vad rimmar på hus?

Så var det dags för ännu en snabbvisit i Mossebo i går, denna gången med snickaren och den tilltänkta muraren för att gå igenom och stämma av murstock och eldstäder.

Vi vet ju sedan innan då sotaren gjorde inspektion att det är trångt i murstocken och inte plats för så många rör som vi egentligen skulle vilja ha.

Vi skulle ju vilja ha eldstäder på alla de ställen där en ser att det har varit, alltså en järnspis i köket (samt fläkt där), en kamin el. dyl. i matsalen, en i kontoret, kakelugnen på ovanvåningen och den eldstad som är i andra sovrummet.

Sedan var ju även frågan hur vi skulle göra med de båda eldstäderna på ovanvåningen eftersom de står på golvet som vi ska ta upp.

Efter gårdagen klarnade det mesta. Muraren sade att det nog skulle gå att göra som vi ville, om en drog fläkten bredvid murstocken och upp på taket och ut i ett eget hål. (Här skulle en fackmänniska benämnt det på något fint sätt, men ni får stå ut med min förenkling.)

Eldstaden i vårt sovrum skulle en också kunna dra jämte på något vis, så en kan göra det när en vill. Det här med eldstad i sovrum verkade de båda herrarna (inte min då) lite oförstående till. Men det är väl mest för inredningens skull en vill ha kaminer och ugnar i rummen, de har vi väl inte tänkt att värma upp med, men det är ju så mysigt. Tanken på att tända en brasa en sen vinterkväll och ligga och läsa en bok i sängen, eller ha en långfrukost en ruskig hösthelg i matsalen är härlig! Men troligen blir det väl som både snickaren och muraren skojade om, så fort en tänder i eldstaden så blir det så varmt att det inte går att vara där.

Kontentan av gårdagen är i alla fall att muraren ska ”skicka dit en kille” som ska plocka ner kakelugnen och märka upp den ordentligt så den blir lätt att sätta upp igen framöver. Då kan vi fortsätta med golvet i det rummet. I det andra rummet skall vi knacka ner den befintliga eldstaden då den är ganska klumpig och inte direkt vacker just nu. Kanske satsar vi istället på en liten järnkamin eller något framöver. Så då kan vi fortsätta med golvet där också.

Även i blivande matsalen skall den insatskaminen plockas bort och det som är murat knackas ner. Och så måste vi på något sätt få ut spisen i köket. För den har vi inte tänkt att ha kvar, dels då den tar väldigt mycket plats, men också för att den är sönderbränd.

Murstockarna skall också knackas rena och putsats upp då vi vill ha dem synliga, men det låter vi fackmännen göra framöver, då det inte var helt trivialt.

Så nu har vi lite arbete framför oss igen! På lördag skall även den tilltänkta rörmokaren komma och titta och se om våra planer kring det håller.

Under en av mina matstunder med lilla A hörde jag också att Magnus och pappa diskuterade om vi kanske inte behövde containern mer då det ju faktiskt inte är så mycket mer som skall rivas. Det är ju ett gott tecken på att vi är en bra bit på väg! Det som skall rivas mer är ju golven uppe och de skall vi ju spara, och sedan blir det ju en hel del sten och murbruk, men det får inte läggas i den containern. Tegelstenarna, om det är några sådana kanske vi kan spara till vårt framtida växthus! (Ni vet det där vi skall bygga när huset är klart. Om sisådär 20 år eller så…)

Stora A har börjat tröttna lite på att lyssna på Pippi och Bullerbyboken under våra bilfärder, så igår blev det rimlek i bilen. Något som visade sig knyta an väl, för vad rimmar väl på hus? Jo, mycket riktigt.. Mitt på golvet i ett av sovrummen uppe låg en liten mus som trillat av pinn (kanske inte så konstigt då det ligger en kartong utspillt råttgift en meter bort). Jag tjoade och hoppade till, men de andra reagerade inte nämnvärt. Trots att jag är uppvuxen på landet har jag aldrig sett en mus inomhus (förutom i Skillerås då, men det är ju nästan halvt utomhus). Hört och känt lukten av däremot har jag ju gjort. Det blir till att skaffa katt framöver! Och deala så att Magnus tar hand om alla skatter och leksaker den kommer med…

Ännu en sammanfattning av ett par veckor

Nu har det återigen gått några veckor utan uppdaterad blogg, mest för att vi faktiskt inte varit där och jobbat så mycket. Men det händer saker ändå.

Förra fredagen var vi där och träffade snickaren och gick igenom vad vi hade gjort hittills. Rivnings-, och framför allt, grävningsjobbet fick godkänt! Så skönt att inget mer behöver rivas. Han kollade igenom syllar och grunden, och det är ju några som behöver bytas ut och förstärkas. Men det skall inte vara några problem enligt honom.

Vi visade också vår nya planritning för köket, och han bekräftade att det nog skulle gå att ta bort två av pelarna i köket och klara sig med en, vilket gör att vi kan få köket så stort som vi vill ha det.

Det verkar också som att våra planer på att ta ner en av väggarna till kattvinden i vårt blivande sovrum är möjlig, vilket kommer ge oss lite större sovrum. Najs!

Vi diskuterade även badrummet uppe och trappan. Badrummet uppe skall ju hamna i en del av en kattvind, så det är ju inte så gott om utrymme, men även där tyckte han att vår planering verkar genomförbar. Det blir väl inte största takhöjden för duschen direkt, men vi ska ju ha ett större badrum på nedervåningen.

Trappan som sagt, den är ju minst sagt en smula brant, och den känns inte så säker för barnfötter som har bråttom. Snickaren kontaktade en trappmakare (heter det det?) som höll med såklart och gav istället förslag på att om en kan förlänga trappan lite och svänga ut den med något steg så blir det bättre. Så nu ser planen ut att flytta dörren till kontoret och på så sätt få mer plats för trappan nedåt.

Förra onsdagen var även kommunens miljöinspektör (?) på plats och kontrollerade provgroparna för avlopp. Jag själv var inte på plats, men Magnus var med. Han (från kommunen då, inte Magnus) tyckte att det såg ut att vara bra och ”rätt” jord, och såg inga hinder att lägga avlopp och infiltration där vi tänkt oss, så det var ju skönt det.

Nu börjar det hända grejer, mest på det teoretiska planet än, men det känns skönt att bekräfta att våra planer, än så länge, verkar hålla!

Den som gräver en grop åt andra…

Nu är det inget rum som är intakt längre. Alla rum är inte färdigrivna men alla är påbörjade och mycket är gjort. Helgen ägnades åt hallen uppe och att ta upp golvet där. Magnus tog itu med golvet, och kom långt i lördags med själva plankorna, så i söndags var det mest sågspånsskottning och dammsugning som gällde. Med pappas stora (båda barnen hade nog fått plats tror jag) dammsugare blir det riktigt rent och fint, även om det är ganska pilligt arbete. (Nu är ju kanske inte jag rätt person att uttala mig om det, då jag mest stod för skyfflandet.) Men det är ju såklart mycket lättare att suga upp det sista än stå med piassavakvast och skyffel!

Dammsuget, rent och fint!

 

Under sågspånet låg papp för att hindra att det inte regnade igenom till undervåningen. Där verkar en ha tagit vad som fanns, bl.a. fanns denna häftiga tapet.

 

Jag och pappa fick också ner masoniten och pärlsponten på väggen upp i trappan. Att stå i den branta trappan med kofot och bryta loss panel var ju kanske inte det mest komfortabla eller tryggaste arbetet jag har gjort, men nu är den borta i alla fall.

Vi (läs Magnus) har tagit ner räcket till trappan uppe, vi hoppas kunna återanvända det. Något mer vi hoppas kunna spara är pärlsponten i det lilla sovrummet, så den har fått sitta kvar hittills.

En smula spännande tillvaro utan räcke och ledstång.

Vad som mer skett i veckan som gick är att pappa har skottat sågspån på kattvindarna och dammsugit upp i de utrymmen där vi tidigare bara skyfflat. Hela tre säckar fick han ihop.

På fredag kommer snickaren (och skall inspektera vårt rivningsarbete och se om vi behöver riva och gräva mer.

Jag har också fått rapporter idag om att det har grävts ett hål, en s.k. provgrop för avlopp. Nästa steg där är att kontakta kommunen så de får komma och inspektera.

 

Fynd från 1925.

För den som saknat bilder

Här kommer ett helt gäng bilder i totalt osorterad ordning och utan vidare kommentarer då bloggerskan är för lat för att städa och ordna. Bloggverktyget har dessvärre inte jättebra stöd för bildhantering vilket gör det lite tungrott.

Om en planka med många liv

Då har vi gjort ännu en helg i Mossebo, och nu börjar vi se ljuset i rivningstunneln. En hel del är kvar, men väldigt väldigt mycket är avklarat.

Medan Magnus tog det sista på golvet i den stora kattvinden tog sig pappa an panelen på verandan som satt kvar.  Pappa hade tidigare i veckan även burit sten, rivit tak och väggar   i hallen uppe, skottat sågspån från kattvindarna och burit skräp och städat undan. En dag när jag pratade med mamma i telefon skötte hon elden, så de har även eldat upp en del tapeter.

Jag fick äran att försöka ta mig an de platsbyggda garderoberna i hallen uppe för att försöka se om det kanske var så att lilla sovrummet uppe kanske kunde bli större. Två garderober på var sida om en liten hallgång och en dörr rakt fram. Var börjar man? För några månader sedan jag ingen aning alls, och knappt nu heller. Men jag har insett att lättast är att börja med någon list, runt fönster eller dörr., eller golv- och taklister Då ser en vart det senast är lättast att fortsätta. Listerna klarade jag av, och även masonitskivorna. Därunder fanns det plank, men då tog Magnus över. Och tur var väl det, planken var mer timmer, ungefär fem centimeter tjocka. Lite överdimensionerat kan en tycka. Men, när de väl var nere öppnade det lilla rummet upp sig och blev faktiskt riktigt stort. Så skönt! Nu kan även lilla A få ett helt ok stort sovrum.

Konstigt kan en ju tycka, att göra ett rum mindre. Garderoberna ser inte ut att ha varit maximalt utnyttjade heller, så jag tror inte det var för att få mer garderob det gjordes. Och varför var planken till garderoberna så grova när det bara skulle vara en innervägg? Pappa, som kom ihåg att det suttit en skjutdörr där innan istället för den nuvarande dörren, tror att det snarare var för att det skulle bli mindre yta att värma upp. Och det kan ju säkert stämma, den stora ovanvåningen är nog inte helt lättuppvärmd. Och antagligen tog de bara det virke de hade liggande, vilket råkade vara två tum tjocka bräder. Ett tecken på det är att vi på en av bräderna hittade en mängd märkliga märken. Först trodde jag att det varit något insekt och gjort hål, men sedan ser en att det är mekaniskt gjorda gropar och märken.

Magnus avslutade lördagen med att dra upp heltäckningsmattan i hallen däruppe. Under den fanns en matta till, av lite oklart ursprung. Under en tjock masonitskiva, ca 5 millimeter, och sedan kom plankgolvet fram. Antagligen har de lagt så tjocka masonitskivor för att plankgolvet varit för ojämt när de skulle lägga nytt golv.

I söndags när vi kom var pappa i princip färdig med sitt arbetspass med sågspånsskottning på kattvinden. Jag undrar just hur många säckar sågspån han kört iväg?

Magnus började med golvet i lillarummet uppe och hann färdigt med det innan vi åkte hem. Mot slutet av dagen tänkte jag att jag skulle hjälpa honom med det och slå ut lite spikar i planken. Men efter två plank hade jag redan tröttnat och fått hammaraxel så jag gav upp och tog mig en välförtjänst bastu istället. Åh, en bastu tror jag bestämt att vi måste ha någon gång i framtiden.

En rak spik är bara en rak spik, men en böjd spik kan bli ett konstverk. 

Jag har också rivit ner lite tapet i hallen och kontoret nere. I kontoret satt tapeten på någon form av juteväv, så där gick det ganska lätt. Bakom där hittade jag små kryp som jag tror är silverfiskar medan Magnus tror det är strimmig trägnagare. Jag vet inte vilket som är minst dåligt av det… Vi får forska lite och se vad det kan vara. Men en snabb googling verkar ge mig rätt.

Och hur var det nu med den där tjocka plankan? Var det någon strimmig trägnagare eller något annat djur som varit på besök och gjort hål? Nä. Och som vanligt har pappa svar på gåtan. Efter att ha klurat några sekunder kom han på att det nog var en återanvänd ”broplanka” som min farfar haft och lagt över något dike så hästen kunde gå över på vintern. Märkena är då från hästens broddar. Återbruk när det är som bäst!

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén